Det fanns en tid då ingenting kändes som mycket mer
2010-12-07 @ 04:26:25
Ser ingen skillnad på vad jag vill och behöver när en ny stickande känsla smyger sig på.
Vill bära känslorna utanpå. Vända kroppen ut och in. Men det är okej.
Lämnar mitt hjärta åt framtiden. Stängt och låst. Långt in, långt bort.
Till någon som uppskattar mig.
Känslor är inte ett deltidsjobb.
Förundrad över vad du sagt. Ord jag aldrig trott du förknippade med mig.
En ynka positiv nyhet kittlade som en fjäder runt hjärtat. Sedan ett störtdyk.
Ner i smutsigt vatten. Mörkt och kallt.
Ett hav av negativa påhopp som jag inte tagit mig upp ur.
Försöker fokusera på den positiva. Den är min livboj. Men även den sänker mig.
Ljuger för mig själv och tvångframkallar skratt. Överröstar de inre skriken.
Du har gjort det här mot mig. Nedvärderat den jag är.
Och du ska föreställa en av mina närmsta vänner.
Finns så många chanser till något vackert. Vissa stunder är det jobbigt. Andra inte lika mycket.
Det är konstigt det där. Hur man känt förändringen närma sig. Att man inte kunnat sova förrän man fått det bekräftat.
Kryper ner bland vita lakan. Så djupt att det blir svårt att hitta upp igen.
Ovanför ekar orden. Som ett slag under bältet.
Våta diamanter faller på vita kuddar.
Det är inte skönt. Men nu går det att somna.
Kommentarer
Postat av: Leila
Vilken stört snygg bild Alexa!!!
Trackback