Dagar som denna känner jag för att vila och släppa loss. Helst samtidigt. Säga allt jag känner och bara vara helt tyst. Lägga mig tidigt och vara uppe hela natten. Anstränga mig minimalt och åstadkomma stora saker. Det är så jag fungerar bäst. Lindansande på ett rep mellan motsatser. Ena stunden lutandes över kanten åt ena hållet. Sedan åt andra. Då känns ingenting komplicerat. Då kan jag tänka klart.